-
" I shut everyone out, so don't take it personally."
SLEEPOVER
Är glad idag.
Jag sitter mest på mitt rum hela dagarna och glor på tvn eller datorn, VARJE DAG.
Men ikväll så ska jag fara till min fina Maja, ska sleepa over där också. Det var grymt
längesen vi hade en sådan där tjejkväll. Det blir one piece mys och massooor med onyttigt. Sedan
så lär vi säkert gå ut och gå någon runda mitt på natten som vi brukar göra. Är as taggad.
Tänk vad glad ens vänner kan göra en egentligen! :) Efter att Hannah flyttade så är ju som
Maja min enda nära vän som bor kvar här i skellefteå och vi ses väl kanske inte sådär jätte
ofta, Hehe.
Vaknade i alla fall vid åtta imorse, gjorde mig klar och sådant.. tog sedan bussen in till stan för att kika på en tröja som jag hade sett tidigare i veckan. Det fanns dock bara för stora storlekar så orkade inte ens prova den.
Sedan så lunchade jag med finaste mamsen och pratade om en massa behövliga saker.
Jag ska snart gå och duscha, sedan bara chilla lite tills jag drar vidare till Maja. Kommer
bli kung.
DU OCH JAG
Ibland blir jag så jäkla förbannad på mig själv. Ibland så funderar jag på om jag
ska lämna allt och dra vidare, men sedan så kommer jag på mig själv med att
jag inte kan lämna en sådan fin person som du är. Jag vill inte lämna dig heller, men
jag är väldigt osäker på dig vilket du nog borde förstå. Jag blir också arg på mig själv när
jag blir sådär galet nervös varje gång jag träffar dig så att jag knappt vet vad jag borde
säga eller göra. Men det är okej, jag ser väldigt väl att du också är nervös och då vet jag
åtminstone att jag inte är ensam. Men det är väl bra? Att man är nervös är väl ett bra tecken?
Jag är ju nämligen inte sådär nervös när jag är med andra som jag tycker om.
Det hade varit enklare om en av oss hade varit mer självsäker, men så är
inte fallet. Men det kanske är positivt att vi båda måste engagera oss extra mycket och
pusha oss själva mer. Det blir ofta den där pinsamma tystnaden, men det kanske också är
positivt på något sätt? Det kanske får oss att inse att vi måste våga ta för oss mer båda två.
Vi är som raka motsatser, men enligt mig är det bra. Jag accepterar dig så mycket mer på något
sätt. Jag har alltid accepterat dig lite mer än vad jag har accepterat andra. Du har faktiskt sårat mig
massor med gånger, det är väl därför jag är så osäker på dig. Jag är rädd för att öppna mig mer
eftersom att jag kanske kommer känna mig sårad igen. Men trots det så tycker jag om dig sådär
obeskrivligt mycket.
Jag vet att jag kan lita på dig, det känns väldigt tryggt för mig att veta. Jag vet att du på något
sätt bryr dig om mig eftersom att du annars hade sagt upp kontakten för längesedan. Jag
har i alla fall bestämt mig för att försöka ta för mig mer nästa gång vi ses. Det jag vill mest är nog
att du ska se hur mycket jag bryr mig om dig, sedan så vill jag att du ska kunna se mer vilken
person jag faktiskt är.. Då kanske du också vågar ta för dig mer, jag vet att du är osäker.
Vi har mest oseriösa konversationer, men visst vore det skönt att få se varandras mer seriösa sidor?
Jag tror att det skulle kännas bra för oss båda.
Jag vet att du har många personer emot dig. Jag förstår dock inte varför. Jag menar, jag har alltid
sett lite igenom din fasad, jag har aldrig dömt dig. Jag har lärt mig väldigt mycket om ditt beteende
och dina sätt att hantera saker, jag har hört saker om ditt förflutna och jag vet hur grymt osäker
du faktiskt är.
Du kanske alltid ska visa dig glad, du ska alltid visa dig som att du är tuff och inte tar åt
dig av vad folk säger. Jag förstår dig, jag är också lite så.. Dock inte lika mycket. Men jag
ser igenom den där fasaden. Du är så mycket mer än så, du är typ världens mest härligaste
och snällaste oavsett vad folk säger.
Jag bryr mig så mycket om dig så jag kommer kämpa för det här. Såsom jag behöver dig
tror jag att du kommer behöva mig. Du är värdefull, remember.
TANKAR OCH FUNDERINGAR
Sitter nu här framför datorn och tänker på hur grymt mycket bättre jag kan tänka
när jag sätter på mig hörlurarna med alla dessa bra låtar som finns att lyssna på. Det är verkligen
det bästa sättet att dränka sina sorger på, i alla fall för mig.
Alla dessa tankar som far omkring, ledsna tankar, arga tankar, besvikna tankar.. Tankar av alla
möjliga slag. All den där ångesten och den där rädslan som ständigt förstör och hindrar mig från att leva ett normalt liv. Men på något sätt så måste jag nog ändå medge att allt det där som hindrar mig från att
våga leva också på något sätt har gjort mig starkare. Jag tror att man på något sätt måste våga
erkänna vissa saker för sig själv. De flesta människor dränker sig oftast med alldeles
för mycket negativa tankar av alla möjliga slag. Det är synd, det är tragiskt och det är fel. Men
vad gör man när man inte klarar av att hindra alla dessa negativa tankarna som kommer hela tiden?
..Fast man kan faktiskt hindra det, men frågan är nog hur. Hur ska man lyckas blir mer positiv och hur
ska man våga inse att man faktiskt duger precis som den man är? Det är nog det man måste
lista ut.
lista ut.
Jag vet att jag har lätt för att skriva, jag har nog aldrig riktigt vågat erkänna det för mig själv bara.
Det kanske är det som jag borde fukosera på att göra. Alla påminner mig ständigt om att jag
måste sluta isolera mig. Jag är medveten om att jag skriker på mina föräldrar, om att jag skrattar åt
saker som andra gråter över, om att jag gärna är ensam och inte alls vill visa mig som en svag person.
Men saken är den att fan så svårt det är. Det är inte så att jag njuter av att se en person gråta
över att dom är oroliga över mig, men jag kan inte gråta. Hur gråter man ens? Det är klart
att det gör ont, men jag kan bara inte visa det. Jag vet att det är farligt att isolera sig och jag
vet att det är fel, men det är så jag gör.
Jag borde kanske börja skriva lite, ett inlägg då och då bara för att rensa tankarna lite?
Men det lär vi väl se hur jag gör med det.. Har dock bestämt att det
inte får vara negativa saker som publiceras här eller saker som skadar andra i min omgivning
att läsa om. Det vore nog inte så himla smart av mig.
