Jag är mycket medveten om att folk tycker att det är svårt att "lära känna mig".

Det är jätte många personer som har påpekat att jag är en grymt "svår" person.

Jag har nu tänkt förklara för er om vem jag är, hur man lär känna mig på bästa sätt och

hur man ska gå tillväga för att jag ska "få upp ögonen" och vilja lära känna en person bättre.

 

Jag kan själv faktiskt förstå att vissa personer tycker att jag är väldigt svår att lära

känna.

 

.. Först och främst så har jag väldigt lätt för att "läsa" av personer, jag känner direkt om

jag VILL eller INTE VILL lära känna en person. Det kommer du nog också att märka,

om jag aldrig hör av mig, aldrig smsar eller aldrig tar initiativ till saker så kan du ge upp på

direkten nämligen.

 

Jag är den här personen som hellre har FÅ nära vänner istället för FLERA "helt okej" vänner.

För mig så är det väldigt viktigt att jag ska kunna känna att jag alltid kan lita på mina vänner.

Jag är GRYMT noga med att hålla mina vänners hemligheter och att bevara förtroenden, jag räknar då också med att DU inte sprider vidare saker som jag sagt till dig. Ifall du gör det så säger jag

tack och hej på direkten. Dvs ifall du inte har en väldigt bra anledning till att ha spridit det isåfall.

 

Ärlighet är också väldigt viktigt för mig, jag vill kunna känna att jag är i en trygg och ärlig miljö.

Jag vill kunna känna att mina vänner accepterar mig precis som den jag är, precis som jag

då kommer att accepterar dom. Man ska kunna stå för sina åsikter, man ska kunna säga

till mig om man tycker att JAG har gjort något dåligt tex.. För jag accepterar nämligen alltid mina

vänners åsikter och jag försöker alltid att reda ut saker om jag gör något fel. Man ska kunna vara

ärlig även i pinsamma situationer och samtidigt vara medveten om att jag ändå kommer att lyssna.

Jag respekterar mina vänner.

 

För mig att det väldigt viktigt att BÅDA tar intiativ till saker, det känns då som att

BÅDA faktiskt VILL umgås. Det ska inte bara vara jag som frågar om jag kan vara med dig hela tiden tex,utan båda två ska kunna ställa den frågan till varandra. På det sättet får man en bättre relation till varandra och man känner sig då faktiskt som att den andre faktiskt tycker om en och

faktiskt vill ha kontakt med en.

 

Jag är en VÄLDIGT osäker person, jag har ett grymt lågt självförtroende och jag har GRYMT

svårt att lita på personer. Därför så är det alltid svårt för mig att slappna av och bara

vara mig själv när jag inte känner en person så bra. Jag har aldrig haft den där förmågan

att påbörja diskussioner heller. Därför är det mycket enklare för mig att umgås med personer

som är lite av motsatsen till vad jag är. Eftersom att jag då vet att DOM kommer att påbörja

en diskussion tex.

 

Dock så är ju inte alla självsäkra, då blir det lite knepigare att lära känna mig. Men samtidigt

så kommer jag acceptera dig väldigt mycket eftersom att jag själv då kommer att förstå dig

väldigt bra. Om vi båda är osäkra så är väl den enklaste utvägen att BÅDA TVÅ

tar LIKA mycket initiativ. Om vi lär känna varandra så kommer den där osäkerheten att

försvinna, för båda två. När jag lär känna en person så är jag typ världens galnaste

person och kan slappna av hur mycket som helst så det gäller bara att verkligen lära

känna mig först och främst.

 

Det är också viktigt att man ska kunna vara BÅDE oseriös och seriös. Det blir varken

bra om man JÄMT är seriös eller om man JÄMT är oserös med varandra.

 

Hoppas att det här hjälpte någon osäker själ där ute som undrar mer om vem jag är osv... :)

 

Det är så här jag är och fungerar, vem du är och hur du fungerar vet jag inte förrän jag

lär känna dig eventuellt. :]

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fick en gullig liten kommentar här under.

 

Tänkte ta och svara lite snabbt innan jag springer iväg igen för att duscha.

 

Drömde världens sjukaste mardröm inatt. Vågade knappt röra mig när jag vaknade, haha.

.. Idag så vet jag inte riktigt vad som kommer hända. Ingenting händer ju typ i mitt liv så jag skulle tro

att det bara blir att dryga här hemma hela dagen.
 Har tänkt fråga brorsan om han orkar ha mig med som sällskap på hockeyn idag. Dock så har jag

hängt med honom på så många matcher och jag vill inte känna mig som den där "jobbiga syrran".

Dock så är det typ bara jag som tänker så för han verkar faktiskt inte ha någonting alls emot

att jag följer med ;)

 

Men jag trivs på arenan, det känns som hemma. Speciellt när jag är där med min bror,

jag var ju liksom och såg på matcher hela tiden när jag var liten, typ flera gånger

varje vecka eftersom att min brorsa spelade då. Det var tider det ;)

 

Han som spelade i elitnivå också den grabben, måste passa på att skryta lite ;)

 

Nej men nu ska jag springa och äta lite lunch. Ha en toppen bra lördag alla underbara ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trivs grymt bra i soffhörnan redan de här fem första minutrarna som jag har spenderat här.

Kommer typ bosätta mig här för resten av livet!

 

 

 

Livet är fan jobbigt alltså.

Skulle vilja sova hela dagarna och typ slå sönder mobilen. Tyvärr så går det inte.

Istället så får man sätta på det där fake leendet och sminka över alla dessa spåren som

visar hur jävla slut man verkligen är. Sedan att jag är typ forever alone gör livet ganska jobbigt också,

men det har jag lärt mig att leva med antar jag.

 

Jag lyssnar i alla fall på musik nu, ska alldeles strax springa i väg och äta middag. Vi har äntligen hämtat den 4 veckor försenade soffan som ska vara i mitt rum. Brorsan var här

och hjälpte oss att bära upp den hit på övervåningen. Kändes bra att få träffa honom och ge

en sådan där syster och bror kram, haha. Ikväll vet jag inte vad som händer, jag ska väl chilla i ny

soffan framför en film eller något i den stilen. Chips och cola har jag också infyndat idag så det blir

en sådan där myskväll med mig själv. Dom är ganska tråkiga för att vara ärlig, jag är ensam

alldeles för ofta. Men det blir nog bra, får pigga upp mig själv lite på något sätt.

 

Nä, nu ska jag kila. Peace ;)